1. Skriva klart HELA min inledning på uppsatsen samt lämna in veckans rapport till chefen internship torsdag kväll (sorry att jag fortfarande inte kan skriva vart jag jobbar, inget farligt eller super allvarligt men eftersom jag håller på med marknadsföring online vill jag inte lista företaget, samt att detta ät en privat blogg :)
2. Leva hälsosamt fram till lördag morgon, lördag - måndag är allt tillåtet!
3. Gosa mycket mycket med Mr Cat och sambo när jag har möjligheten och begrava stressmonstret någonstans i Stockholm, det får inte följa med på någon nivå till Köpenhamn.

 

... vilket fungerar dåligt som titel på detta inlägg då verkligeheten är exakt där jag befunnit mig på senaste tiden, allt blev så verkligt att jag var tvungen att fly drömmarnas land i stället...

Konstant i en veckas tid har jag blivit påmind om vilken dålig katt-mamma jag är, de korta stunder jag befunnit mig på hemmaplan har jag blivit påhoppad av Mr Cat som bestämt intagit sin plats som herre på täppan (läs: ovanpå mig) vart jag än befunnit mig. Sitter jag vid bordet och skriver för fulla muggar skuttar han så klart upp och lägger sig på mitt tangentbord. Sitter jag istället i soffan och skriver ska han promt lägga sig på min mage, låt mig påpka att han inte är någon liten katt och att jag är en ganska liten människa. Till och med inne på toaletten har han intagit sin plats genom att antingen lägga sig i tvättstället (han får knappt plats) eller försöka hoppa upp i mitt knä vilket inte uppsakattas av undertecknad. Jag förklarar detta beteende med att vi båda är familjekära Kräftor, vi är faktiskt födda på exakt samma dag också: den 7:e Juli.
En fight har simultant utspelat sig mellan mig och Mr Cat då det har blivit dags för hans årliga avmaskningskur. Pillren gillas så klart inte eftersom de har fel färg (är vita istället för kattmatsbruna) och tydligen luktar de konstigt trots att jag omöjligen kan känns någon konstig lukt av dem oberoende av hur länge jag försöker sniffa på dem.
Jag har gömt dem i tonfisken; fungerade inte!
Jag har försökt trycka in dem i hans mun; fungerade inte och gav mig bitsår på armarna!
Jag har försökt gömma dem bland torrfodret; fungerar inte för han äter upp alla små pebbles utan de två vita!
Jag har försökt rulla in dem i små rökta kalkonbitar vilket han brukar älska; en sniff på kalkonen, en idiotförklarande blick mot mig och sedan var det kört, fungerade alltså inte heller!
Vår lilla dust har du förvandlats till ett spel i uthållighet, jag ger mig inte och inte han heller, vet inte hur detta kommer sluta.

(någon ropade just malin malin malin utanför min dörr men när jag gick dit fanns ingen där, hm måste varit någon annan någon ropat på)

Jag hörde även tidigare idag steg på mitt tak, när jag nyfiket kikade ut genom altandörren ser jag två små pojkar som kommit på att det är roligt att springa runt på taken 7 våningar upp. Jag ringde genast störningsjouren som skickade upp någon att tala med dem. Man kan ju tycka att jag borde klättrat upp själv och skrämt livet ur de små liven genom en utskällning men jag lämnar detta till securitasvakten som snällt och fint patrullerar här uppe på min våning varje dag.


Mitt alterego stressmonstret har levt och härjat i två veckor men nu har det lagt sig för att vila i ett par dagar, stay tuned för återkomsten!

---

Just det: jag ahr även gaddat mig, senast jag satte bläck i huden var jag 18 år och gången innan det var jag endast 16.... nervös innan men det gick ju bra och gjorde inte lika ont som jag kom ihåg att det skulle göra.

---

I lådan kom han men insåg snart att han inte kunde komma ur utan hjälp...

Jaha då var melodifestivalen över för iår, nu är det bara Europafinalen kvar att kika in, men inte förrän i maj. Synd att Salem inte vann, tror han haft större chans i uppkommande final faktiskt, Anna är söt men inte minnesvärd.

Idag har jag jobbat, kom hem nyss och nu ska jag sätta igång med pluggandet (inomhus medan solen skiner för fullt utanför fönstret).

I morgon blir det förberedelse av presentation till onsdag kl 10.00 - 14.00, möte med min mentor gällande mitt Internship klockan 15 sedan möte på GE klockan 18. Med andra ord en packad dag men det ska nog bli bra, resterande del av veckan blir det hemtenta, uppsatsskrivning och efterforskning och tolkning inför uppkommande deadline gällande mitt internship (kan inte säga mer om vad jag sysslar med där, ni får se när slutresultatet kommer ut).

Hej hopp, ut i solen med er alla, få lite färg i ansiktet åt mig också :)


Georgia Sea Island (skulle gärna vara där liggandes platt på mage och brainstorma just nu)


Blueridge Mountains Virginia (skulle gärna svettandes vandra runt i bergen igen och brainstorma/tömma skallen)

En vän till mig har utvecklat en supersmart Iphone-ap

www.flickeradler.wordpress.com

Martin Beck finns i verkligeheten, jag har alltid vetat detta! Här i rolllistan för kvällens Beckfilm finns han listad! (Källa: www.tv.nu) Yes! Betyder det att Gunvald också finns?

En gång på 7eleven när jag stod i kassan för att köpa något jag inte kommer ihåg sträcks en arm iklädd rock fram, Jag reagerar inte på detta utan blir lite smått irriterad av att personen bakom mig tydligen har bråttom och måste lägga fram sina varor innan jag ens är klar med nedpackningen av mina, jag kikar bak och där står han. Gunvald Larsson, jag vet att han är fiktiv men just i denna stund var han verkligare än allt annat för mig. Lika snabbt som han var där försvann han igen och det magiska ögonblicket förbyttes mot tråkig verklighet, detta var två år sedan och minnet lever ännu kvar (jag småler när jag skriver detta bara av att tänka på det).

Igår såg jag en man med röda manchesterbyxor, vet inte om detta allmänt ses som ett vårtecken men det gjorde mig så glad. Svart-vita Stockholm har trotsats av en man med röda manchesterbyxor som envist vill införa färg i vår dystra stad, heja honom!

Jag blev charmad idag av en liten bebis ca 6-8 månader gammal.
Jag och en vän träffades för en lunch full av massa skitsnack och skaldjurssoppa med alldeles för lite skaldjur i (om inte sparris på något konstigt sätt kan ses som en skaldjurssläkting). Vid bordet bakom min rygg satt detta lilla barn med sin mamma, de mumsade båda lunch tillsammans och jag tänkte vad fint att man liksom kan luncha med sitt lilla barn alldeles själv utan att behöva en annan vuxen människa vid bordet att prata med.
När den lilla hade ätit färdigt gick något snett, hon förvandlades från ett sött litet leende barn till ett mycket upprivet skrikande barn. Jag lägger ingen värdering i detta och dömmer inte det lilla barnet för det eftersom det är vida känt hur vi alla har våra stunder/dagar av kasst humör. Problemet var att mina öron befann sig lite för nära den lillas mun eftersom den lillas mamma lade upp henne över axeln i sina desperata försök till att trösta det lilla livet. Jag kikade bak för att möta ett par stoooora blå ögon fulla av tårar, det var då det magiska hände, den lilla slutade skrika och började istället skratta när jag tittade bak. Hmmmm tänkte jag nöjt och började intala mig själv att "Malin du har verkligen bra hand om barn, allt du behöver göra är att sympatiskt snegla på dem", när jag sedan vände tillbaka ansiktet mot min lunchdejt började vansinnesskriket igen. Ni ser säkert mönstret, jag satt därefter och kikade bakåt för att roa den lilla medan min kära vän tvingades konversera med mitt bakhuvud.
På vägen hem visade sig min ego sida, den delen av mig som på något vis då och då trilskas med att få mig att tvivla på mig själv när jag som minst behöver det. Kanske det lilla barnet tyckte jag såg konstig ut och att det var därför hon skrattade, efter ca 10 minuters fundering kring detta insåg jag vilken idiot mitt ego är, denna lilla människa har ännu ej blivit infiltrerad av omvärldens fruktansvärda egocentriska fåfänga. Den lilla bebisen vet inte hur världen tycker att man ska se ut för att inte se rolig ut och hon skiter rent ut sagt i hur jag ser ut. Efter denna slutsats intalade jag mig istället att jag förmodligen ser väldigt snäll och sympatisk ut och att min tankekraft vilken inte utsöndrade irritation utan snarare förståelse för hennes lilla utbrott nådde fram till den lilla.

Idag har min dag berikats av en liten plutt som bestämde sig för att bekräfta mig som person, enligt henne duger jag till att skratta åt och det är mer än nog bevis för mig att jag duger till mycket annat också!

Mina fina tulipaner :)


Inte en fröjd för ögat kanske men en fröjd för mig


Mr Cat mumsar sushi <3

detta lilla feltryck i ett tidigare inlägg har nu korrigerats ;)

Måste förtydliga varför mina vårkänslor och förväntningar helt plötsligt infunnit sig, jag köpte tulpaner igår på hemköp. Fina fina tulpaner som nu sitter i köket och livar upp stämningen.
När jag handlar blommor handlar jag alltid i enlighet med min sinnesstämning, just denna dag (igår) var jag ganska trött och stressad när jag entrade Hemköp genom ett Åhlens fullt av människor. Jag åkte ner för rulltrappan och nästan direkt när jag kom in möttes jag av ett packe glada tulpaner, jag bestämde mig för att köpa ett knippe bestående av 10 fina glada blommor. Medan jag sökte efter det perfekta knippet (ni vet ett knippe som inte slagit ut helt, forfarande är knoppiga med jämna och fina stjälkar) snubblade jag över en liten ansamling i ett hörn av en hink som liksom blivit bakåt och nedtryckt av resterande tulpaner. Det stackars knippe jag talar om satt där halvt övertäckta av andra egoistiska blommor som liksom försökte ta över i deras försök att se så tillmötesgående ut som möjligt, i mina ögon gjorde denna orättvisa handling att de perfekta men orättvist agerande blommorna bara blev fula och motbjudande. Mitt hjärta började böla och jag var så klart tvungen att köpa mobb-offer buketten som var halvt utslagen med ojämna stjälkar och söndertryckta blad! Undrar om detta betyder att jag värnar om det som är annorlunda och ej accepterat av mainstream världen som perfekt eller önskvärt eller om jag på något sätt såg en del av mig själv i de söndertryckta bladen. Har alltid känt mig unik och annorlunda, men så har också alla andra människor i världen någon gång gjort. Alla är speciella på sitt eget lilla sätt och därför kan man inte gå runt och jämföra sig själv med alla andra utan bara acceptera att alla är olika. Trots denna insikt föll jag i fällan och började jämföra dessa mindre perfekta tulpaner (är ett sådant agerande medfött?) med de mer perfekta, som om det spelar någon roll.... Kanske det mindre perfekta knippet tulpaner faktiskt gillade att utmärka sig i jämförelse med alla andra, kanske de int alls var ledsna utan stolta över att vara annorlunda och väldigt bekväma i sin situation där i hörnet av hinken. (oj oj vilket predikande detta blev, jag ber om ursäkt det är vårkänslorna som talar) 
Måste dock slutligen erkänna att jag kände mig som en räddare av ett knippe tulpaner som om jag inte agerat räddare i nöden aldrig skulle nått så långt som de nu gjort; att pryda ett köksbord och göra mig glad!
Jag gav dem liksom ännu en anledning till att vara stolta över sig själva :) Genom att rädda tulpanerna räddade jag också mig själv och mitt humör. Mina nya vänner och inspirationskälla tulpanerna har givit mig vårlängtan och nu skiner solen utanför mitt fönster vilket känns underbart.
På grund av detta blev det igår natt heller ingen utstädning av irritation och jag kunde sova gott utan att tro att lortfläckarna i diskhon består av mitt eget befläckade humör, de små lortisarna fick sitta kvar till i morse!

10. Solen börjar kika fram med allt detta innebär; lite mer färg i ansiktet, efter jobbet/plugget/dusch/mat/sömn/frukost/mm öl eller för den delen kaffe eller cola i solen!
9. Framtida flytt, vart kan jag ännu ej avslöja men planering inför flytt har startat och väntas ta plats någon gång mellan juni - september!
8. Jag slipper stora dunjackor (samspel mellan ny skinnjacka punkten)
7. Våren fungerar som ett enda långt förspel inför sommaren då många resor skall klämmas in och även ett par bröllop, vilket innebär ursäkter till att klämma in lite vårshopping av inte bara kläder utan också skor och presenter (vilket är det roligaste att köpa).
6. Håret skall få ännu en släng av ljusare toner i sig så här inför våren men inte förrän i slutet av april, då kommer till och me djag se ut som vår :)
5. Balkongen kan invigas snart, bor uppe på taket och min balkong är hela 10 m2 vilken alltid används flitigt hela våren/sommaren, längtar efter att få städa av den och ställa ut långbord och stolar igen. Sedan samla alla vänner och mysumgås mest varannan dag så fort plugg spelat ut sin roll för iår!
4. Min nya skinnjacka som kräver lite högre temperaturer än vad som för tillfället är faktum utanför dörren här i Stockholm. Sitter och sniffar på den med jämna mellanrum eftersom den luktar så gott och om jag inte luktat på ett tag får jag abstinens!
3. Ett besök i Köpenhamn är inbokat i April, då tusan i mig skall här umgås på hög nivå med älskade Sus. Då skall uppmuntras till framtida lysande utsikter!
2. Ett nytt projekt jag fått chansen att bli en del av, japp mina vänner jag har fått ett internship vilket kan komma betyda mycket mycket för min egen inspiration och mitt vardagliga driv!
1. Examen i maj/juni :D

Fattar inte varför inte fler studenter äter blodpudding istället för detta eviga tjat om att lva på nudlar. Blodpudding är supernyttigt, billigt och jättegott! Men men antar att "nudel-student-trenden" inte riktigt gäller längre, hör mest prat om snabbmakaroner och ketchup, youghurt och flingor mm... Personligen vill jag påstå att jag varken äter blodpudding för att det är billigt eller nyttigt utan endast uteslutande för att det är gott, resten är bara bonus!

De senaste dagarna har jag varit "stress-monstret" Malin och när jag intar min alterego roll blir jag städ, jobb och plugg tokig. Jag yr runt i lägenheten och putsar och gnor på allt som är möjligt att gno och putsa på. (F-n också nu har jag bränt tre skivor blodpudding! nu har jag bara tre försök kvar och måste lyckas annars blir jag utan middag) Jag driver förmodligen både katt och sambo till vansinne när jag sätter igång och städar mitt i natten eller tidigt på morgonen, men måste påstå att städning är lite likt meditation. Man liksom putsar bort det onda på något vis. Mellan städmanierna får jag också en hel del nyttigt gjort på plugg och jobb fronten vilket så klart är jättebra, lidande blir dock kärlksförhållande, blogg och andra sociala aktiviteter och förhållanden som i vanliga vis underhålls ganska bra mitt i den dagliga stressen. Hm ja ja man måste helt enkelt checka ut ibland för att kunna checka in till ett nystädat rum/liv igen och börja på nytt fylld av ny energi!