Promenad på Kungsholmen och en pälsboll i sängen
Vaknade lycklig idag, trots kasst väder. Bredvid mig hade jag en snarkande pälsboll sovandes på rygg, han snarkar värre än mig för det mesta. Men vi väcker inte varandra, den perfekta sambon skulle jag vilja påstå.
Igår tog jag en promenad på Kunsholmen med en god vän, vi gick och gick och gick. Sedan satte vi oss ner på en bänk och pratade och pratade och pratade. Det var kallt ute och änderna gick på de isblock som fanns kvar.
Vi pratade om musikalitet, studier, framtida jobb, barndomen och tonårstiden.
Om hur jag aldrig kunnat spela något instrument och därför tror jag är omusikalisk trots att jag aldrig riktigt testat.
Om hur studierna är slut för min vän och snart slut för mig och vad som kommer hända efter det.
Om de jobb vi sökt samt hur vi gillar vårt nuvarande jobb men hur det känns att vara ivrig inför den framtida verkligheten.
Om våra rädslor och var de kommer från i barndomen, hur jag alltid varit livrädd inför djupt vatten och måste ha någon med mig jag litar på för att kunna slappna av.
Hur jag skaffade min första piercing när jag var 15 och min första tatuering när jag var 16. Om hur minnet av de första får mig att le och sprider något varmt i mig samtidigt som jag ångrar dem. Hur jag döljde min tatuering för mina föräldrar i flera månader och hur min pappa mutade mig med pengar för att ta ut ringen jag hade i näsan.
Den tiden bodde jag nere i Skövde, vilket jag saknar samtidigt som jag inte känner någon tillhörighet längre. Jag har flyttat till en ny stad med jämna mellanrum i hela mitt liv. Det är underbart hur lätt man skaffar sig ett nytt liv någon annanstan soch hur man efter några gånger faktiskt trivs med att fara och flänga. Finns inget som är bättre än att träffa nya människor, de gamla vänner som är menade att följa med livet ut kommer göra det i alla fall. Från just Skövde har jag några stycken som fortfarande ligger varmt inbäddade i mitt minne, men bara ett par jag verkligen bryr mig om. En av dem är en före detta bästa vän jag upplevt mycket drama och tok med, en annan han har alltid varit speciell för mig och nu får han snart en liten egen familj vilket också sprider värme i mig :).
Hur jag var upp-över-öronen kär i någon under nästan 4 år i Skövde, hur jag tänker på honom ibland och numera bara minns de bra delarna av vårt stormiga förhållande men hur jag trots det aldrig kommer saknar honom.
Igår tog jag en promenad på Kunsholmen med en god vän, vi gick och gick och gick. Sedan satte vi oss ner på en bänk och pratade och pratade och pratade. Det var kallt ute och änderna gick på de isblock som fanns kvar.
Vi pratade om musikalitet, studier, framtida jobb, barndomen och tonårstiden.
Om hur jag aldrig kunnat spela något instrument och därför tror jag är omusikalisk trots att jag aldrig riktigt testat.
Om hur studierna är slut för min vän och snart slut för mig och vad som kommer hända efter det.
Om de jobb vi sökt samt hur vi gillar vårt nuvarande jobb men hur det känns att vara ivrig inför den framtida verkligheten.
Om våra rädslor och var de kommer från i barndomen, hur jag alltid varit livrädd inför djupt vatten och måste ha någon med mig jag litar på för att kunna slappna av.
Hur jag skaffade min första piercing när jag var 15 och min första tatuering när jag var 16. Om hur minnet av de första får mig att le och sprider något varmt i mig samtidigt som jag ångrar dem. Hur jag döljde min tatuering för mina föräldrar i flera månader och hur min pappa mutade mig med pengar för att ta ut ringen jag hade i näsan.
Den tiden bodde jag nere i Skövde, vilket jag saknar samtidigt som jag inte känner någon tillhörighet längre. Jag har flyttat till en ny stad med jämna mellanrum i hela mitt liv. Det är underbart hur lätt man skaffar sig ett nytt liv någon annanstan soch hur man efter några gånger faktiskt trivs med att fara och flänga. Finns inget som är bättre än att träffa nya människor, de gamla vänner som är menade att följa med livet ut kommer göra det i alla fall. Från just Skövde har jag några stycken som fortfarande ligger varmt inbäddade i mitt minne, men bara ett par jag verkligen bryr mig om. En av dem är en före detta bästa vän jag upplevt mycket drama och tok med, en annan han har alltid varit speciell för mig och nu får han snart en liten egen familj vilket också sprider värme i mig :).
Hur jag var upp-över-öronen kär i någon under nästan 4 år i Skövde, hur jag tänker på honom ibland och numera bara minns de bra delarna av vårt stormiga förhållande men hur jag trots det aldrig kommer saknar honom.
Kommentarer
Trackback
