Mitt agerande angående ett inlägg på en blogg jag då och då läser bör förtydligas:

Jag beundrar dig för att du valt att bli mamma och det bästa jag vet är när människor verkligen får chansen att förverkliga sina drömmar. Jag tycker bara det är synd att kvinnor som passerat höjden av sin fertilitet på vissa håll blir matade med skuldkänsla för att de inte tog vara på den när den var som saftigast, jag tycker man i stället skall rikta uppmärksamheten mot deras styrkor och vad de åstadkommit, förutom att skaffat barn, för att öka deras självkänsla. På så vis skulle ämnet bli mindre tabu och kvinnor skulle inte längre känna sig tvingade att skaffa barn medan "de ännu har chansen". Det är så klart en biologisk klocka som alla vi kvinnor har och självklart är den satt på samma tid sedan urminnestider, synd bara att denna tid inte passar in i dagens tempo. Idag när press från arbetsgivare och omgivning skriker PRESTERA kanske vi skulle behöva ta ett steg tillbaka och andas innan vi når några beslut angående vår egen framtid (vilket du öppnat mina ögon för iom ditt andra inlägg). Man behöver inte ha allt och barn kanske är vad livet verkligen går ut på, man bör som person verkligen veta vad man vill och jag förespråkar verkligen att man sållar i de floder av budskap som kommer från dagens omgivning (läs: arbetsmarknad och universitet).
Mitt svar på ditt blogginlägg var INTE ett personligt påhopp utan följer även en sedan länge pågående debatt och jag ber om ursäkt om jag trampat på några tår. Jag borde inte använt dig som exempel.
Förstår dock efter ditt senaste inlägg att jag tolkat ditt blogginlägg fel och jag ber om ursäkt. Jag ser att du tydligt skrivit att du respekterar alla åsikter och det är bra tycker jag, för jag respekterar även din.

Ja det finns något kallat "pippi långstrumpsyndrom", jag personligen kan tyvärr inte ta åt mig och inte du heller vad jag förstår.