Har börjat tänka på vad jag ska göra nu i vår när jag är klar med allt vad studier heter, har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Blev påmind om detta av en gammal vän till mig vid namn K, att man liksom måste kunna svara på denna fråga när människor frågar. Annars känner man sig som ett fån i vissa kretsar där karriär och utbildning är allt, Screw them! säger jag, jag skiter i karriär, jag vill ha ett jobb som gör mig lycklig, jag behöer inte bli rik eller mäktigast bara jag blir lycklig. Jag vill ha ett jobb som får mig vilja gå till jobbet varje dag, ett jobb som inspirerar mig och hjälper mig att utvecklas som person. Om jag kunde välja vilket jobb i hela världen jag skulle vilja ha just nu skulle jag önska att jag gjort karriär med mitt måleri, något jag verkligen älskar att göra och alltid har gjort! Just nu tar GE och skolan för mycket tid och just därför har liksom måleriet kommit i skymundan vilket lett till att jag saknar denna, å min konstnärliga ådra. Men men måleri kan jag inte leva på tyvärr så det får bli något annat när jag är klar. Min vän E nere i skövde får mig att le när jag tänker på hennes beslutsamhet och mod, hon är ett halvår ifrån sin examen och istället för att plugga har hon nu hyrt in sig hos en keramiker, där hon dagligen har möjlighet att utvecklas inom det hon älskar, när jag frågade hur hon tog beslutet svarade hon något i stil med: "för att jag vill göra det här och alltid älskat det". Sådant beundrar jag och önskar jag hade mod till, just nu känner jag att jag liksom bara vill bli klar, vilket inte riktigt känns reko och helt rätt. E du är bäst, skicka fler positiva budskap upp till Stockholm där jag är och guida mig rätt!

Hm känner jag mig själv rätt kommer jag fly någon annanstans tills min examen kommer och knackar mig på ryggen skrikandes: "Använd mig, gör något med mig, du sa att du ville ha mig!!!!!!" Men men inget varar för evigt och snart står jag där utan studier och med endast ett deltidsjobb på en bank och då mina vänner har det redan för länge sedan varit för sent att ta sig i kragen och planera för framtiden, vilket leder till att alla mina tankar numera mellan aktiviteter går till att fundera ut vad jag vill göra med mitt liv! Jag vill skrika till mig själv: lyssna på dina drömmar, vill du så kan du! Men mig själv verkar inte vara klar för denna insikt ännu så till dess inväntar jag min egen mognad.