Läste just ett blogginlägg hos en blogg jag då och då kikar in på. Här skriver bloggerskan om att barn är det livet går ut på, jag vill verkligen inte verka fördömmande för som sagt har jag ett par vänner som faktiskt fått barn och dessa små förgyller verkligen mina vänners vardag vilket jag tycker är underbart och fantastiskt på samma gång. Inlägget fortsätter sedan med att förklara hur kvinnors fertilitet i rask takt går ner ju äldre man blir och att det gäller att passa på och låta generna gå vidare tidigt om man vill slippa en liten skrutt med komplikationer.
Svar: Detta ämne intresserar mig och ja fertiliteten sjunker och kvinnokroppen må få det lite jobbigare att återhämtas efter en graviditet om den passerat 30 kvinnoår men kära nån medelåldern för att få barn hos kvinnor ligger idag på många håll över 30. Jag prisar dem som väljer barn och familjeliv tidigt, hittar den rätte och känner sig redo för att stadga sig tidigt, good for you och starkt jobbat! Men allt går inte att planera och ålder borde itne få vara ett riktmärke(inser dock att det är fakta och verklighet)! Att skaffa barn och egen familj är ett individuellt val och jag hoppas verkligen inte det sitter massa kvinnor 25 där ute och våndas pga att de inte fått sitt första barn ännu, det finns tid! Och om jag personligen mot all förmodan vaknar upp vid 35, utan man eller aktiv fertilitet ja men då skaffar jag väll mig tre hundar i stället då! (jag jämför här inte hundar med barn utan vill snarare peka på det faktum att människor är olika) Barn är inte det faktum mitt liv går ut på, mitt liv går ut på att vara jag (jag kommer alltid tycka jag är viktigast, för om inte jag är bra på att vara jag kommer jag heller aldrig fungera tillsammans med någon annan, barn eller karl) och om att vara jag någongång i framtiden innefattar att även vara mamma then so be it!