Mina planer för i kväll förändrades drastiskt och snabbt viket bara betydde en sak: försöka hitta något värt att se på tv. Jag kommer sluta som "the crazy cat woman" i Simpsons. Efter ännu en titt i tv bilagan hittades inget värt att se på, detta resulterade i att jag liksom igår bestämde mig för att testa något nytt. Det nya blev Körslaget.
Körslaget imponerade ej lika mycket på mig som Lets dance gjorde i går kväll dock. Gav mig liksom ingen kick, om detta beror på att jag själv är värdelös på att sjunga eller att jag aldrig i hela mitt liv sjungit i kör vet jag inte. Men hela programmet är liksom lite för mycket spritt och spratt för mig, eller lite för mycket gospel kanske. Hm jag kan inte sätta fingret på vad det är men för mig är det inte helt enkelt. Lite för mycket; släng ihop lite kändisar, spela på folks kärlek för hembygden och wow vilken show. För genomskådligt liksom. Kanske beror det på att jag själv inte känner att jag riktigt har någon hemstad (följd av att ha flängt runt för mycket) eller kanske jag behöver bli lite till åren innan jag lär mig uppskatta det. Min kära mor säger alltid detta när det gäller mögelost, när du blir vuxen då lär du dig gilla det, men jag är ganska vuxen nu (i alla fall siffermässigt) och gillar det fortfarande inte!
Har ett exempel på hur värdelös jag är när det kommer till rena toner: Nyårsafton kom mitt sällskap på den briljanta iden om att här skall köras singstar så det ryker om det! Till följd av detta pustade och stönade jag ett tag för tillråga på allt lider jag av en liten släng av scenskräck och att behöva sjunga inför hela härligheten tyskar jag firade nyår med gjorde liksom att ångest entrade mitt sinne. Det är inte så att jag inte kan bjuda på mig själv, för oj tro mig det kan jag, det är bara en liten andra version av mig själv (liten, sittandes på min axel då och då) som till och från informerar mig om att: "Malin du ska nog inte sjunga inför folk du knappt känner, inget bra kan komma ur det annat än att de lämnar rummet". Jag såg bara en utväg: dricka massa champange! Efter otaliga glas av rose och bubbel kände jag liksom fortfarande inte något snurr i huvudet eller pirr i benen, min teori är fortfarande att någon måste ha matat mig alkoholfritt för att hålla mig ifrån mikrofonen! Trots att en av mina strategier bestod av att hålla mig ifrån vardagsrummet där den lilla singstar scenen existerade blev jag så småningom utmanad av en toppen kille vid namn Florian, jag kunde helt enkelt inte säga nej och bestämde mig att bita i det sura äpplet och entra scenen. Jag försökte varna folk men ingen ville lyssna så efter ett surt skyll er själva började vi välja låtar. Det blev Elvis "You were always on my mind", jag förlorade så klart men fick applåder för min insats och där slutar min singstar karriär! Man kan inte vara bäst på allt helt enkelt, men är man lika bra som jag är på det mesta ska man vara nöjd ändå =)